Det här är en ljuvlig kväll. Jag har varit på dejt.

Plats: Ängskogsvägen 6 2nd floor.
Kavaljer: Lite olika.

Förrätten tillbringades med Mr Jack Johnsson (banana pancakes stod på menyn..). Jack fick dela min uppmärksamhet med en skallerblaska, vilket han inte verkade ha något emot. Funderade ett tag på att gå ut en sväng och insupa fredagsatmosfären men då sa Jack "Can't you see that it's just raining? Ain't no need to go outside." Följde hans råd och kände med en gång att jag hade en underbar afton att vänta.

Bytte så småningom ut Mr Johnson mot Felix Herngren och CO. Bytte även ut skvallerblaskan mot en chipsskål, när jag ändå var i farten. Kvällen tog en lite annan vänding. Jack är rätt ny bekantskap som jag tycker väldigt mycket om men Felix är faktiskt lite roligare. Han får mig på bra humör. Det är något i hans sätt att kommunicera och i hans sätt att tänka som har någon slags lustig inverkan på mig. Så har han ju underhållande vänner med, vilket är positivt.

Befinner mig fortfarande på Ängskogsvägen 6's andra våning. Herngren är dock borta. Klockan är mer än mitt i natten. Funderar på ifall jag kanske borde avrunda kvällen. Eller så njuter jag av att ha ett helt hus för mig själv ett litet tag till. Kanske hör vad herr Mayer har för sig. Hur som helst, en underbart ljuvlig kväll.

- Hur är det egentligen med studietekniken!?!

(Har under de senaste fyra veckorna pepprats med essentiell information om atomer och substitutionsmängder och molbegrepp och reaktionsformler och kinetik och kemisk jämvikt och syror och baser och badbomber och oxidationer och reduktioner och elektrokemi och termokemi etc. På måndag klockan 08.30 i V-huset är det tenta. Ack och ve, hemska tanke! Innan vårterminen började vill jag minnas att jag la ett löfte om att ha bättre framförhållning, gällande tentaplugg. "Det kommer bli mycket lättare nu när jag bara har ett ämne att koncentrera mig på" intalade jag mig. Och korrekt, hälften så många ämnen jämfört med höstterminen. Men allt har sin baksida. Ju färre ämnen desto snabbare tycks föreläsningarna fara fram. Fyra veckor går löjligt fort när jag ser tillbaks såhär i backspegeln. Trots detta konstaterande borde jag faktiskt ha sett till att mer information fastnat innanför mitt pannben de senaste veckorna. Det är inte så att jag inte har studerat någonting alls. Jag har pluggat. Och så har jag gjort en massa annat nyttigt. Den här helgen har jag till exempel... Dammsugit! Dammsugit har jag gjort! Mycket noggrant dessutom. Och bytt lakan och varit ute i solen och varit och tränat. Tror bestämt att pluggandet effektiviseras om man befinner sig i en ren och fin miljö. Och så behöver man ju energi för att orka plugga vilket man får av sol och träning. (Sen har jag väl kanske kollat facebook lite väl många gånger för att det ska vara okej, låtit ögonen ägna sig åt bokstäver i skönlitteratur istället för kemiböcker, lyssnat på John Mayer samt tittat på Melodifestivalen (speciellt sista handlingen känns under all kritik).) Men, jag har ju faktiskt en hel söndag att ytterligare effektivisera mitt pluggande. Plan: Imorgon trycker jag in så mycket information som det bara går. Om jag lyckas hålla huvudet extremt stilla, för att minimera risken för informationsbortfall, ända tills måndag klockan 13.30 så borde väl detta gå vägen..?)

- Jo men visst, det är väl rätt bra med studietekniken. Tackar som frågar.

Ytterligare en vecka har gått. Tiden går. Time flies. Klockan tickar. Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svår att definiera. Tänker inte ens ge mig på ett halvhjärtat försök, inte ikväll.

Den här helgen skulle jag ha ägnat största delen av min tid åt kemiböcker. Tentadags om sju dagar och 9 h och egna erfarenheter säger att tiden inte direkt brukar släpa benen efter sig den där sista veckan innan provtillfälle. Hur som helst så började helgen bra. Riktigt bra till och med. Jag spenderade hela lördagsförmiddagen på Henåns bibliotek, febrilt räknandes på jämviktsekvationer av alla dess slag. När jag läser det såhär i efterhand inser jag att jag kanske gick ut lite väl hårt för att det skulle vara ända till söndag kväll.

Är ändå rätt nöjd med veckoslutet. Morgonpromenader, löjligt god mat, gympa, underbart umgänge med australienkusiner, bodypump, kakbak och (icke att förglömma!) vinterns första pulkarace. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig här i livet men man.. Äh, det blir ju inte alltid som man tänkt sig här i livet. Punkt, inget mer.

Planen för morgondagen är att inte gå ut riktigt lika hårt med kemiböckerna. Tänkte låta de få chansen att komma till mig och inte kasta mig över dem som en hungrig varg skulle kasta sig över en halt myskoxe. (ofta..) Föreläsningen börjar inte förän efter lunchtid så jag tror bestämt att jag ska inleda sista veckan innan tenta med en oförtjänt sovmorgon. (Har underbart svårt att känna mig stressad såhär sen söndagkväll sittandes framför brasan..)

Good night fellows.

Jag är en tänkare. Tror jag. Jag har i alla fall funderat mycket över det och dragit en luddig slutsats att så måste vara fallet. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Förmodligen är egenskapen utrustad med såväl fördelar som nackdelar. När jag var liten funderade jag mig galen över allt och ingenting. Jag kommer ihåg hur jag kunde stirra stint in i badrumsspegeln och verkligen försöka tänka ut vad eller vem som hade bestämt att just jag vid just det tillfället skulle stå och fundera över saker som säkert ingen annan undrade över.

Nu har jag gett upp de där frågorna om hur stort universum är, vad som händer efter döden, hur stor en jätte skulle bli om dess minsta cell var lika stor som hela solsystemet. Nu funderar jag mer över jämviktsekvationer och syror och baser och.. Ibland funderar jag rätt mycket över meningen med livet också. Mest över vad meningen med just mitt liv är. - Och där förvandlades [email protected] till en halvdeppig, djupt filosofisk blogg.. Nepp, jag kommer inte att låta det vara mer än på sin höjd tio rader, jag lovar. (Och vill man inte läsa flummigt trams så behöver man inte.)

Okej, ni som är kvar, kanske kommer ni att känna igen er (eller så gör ni inte det). Ibland känns det som att livet bara flyter på. Då menar jag inte det där härliga, spännande, händelserika "flyter på". Jag menar där bleka, tråkiga, rutinmässiga "flyter på". Det känns som att jag har fastnat i det där dassiga "flyter på" där varje dag är den andra lik. Typ "gå upp, åka buss till skolan, lyssna på en föreläsare, räkna lite kemi, åka buss hem, gå och träna, somna" och invänta att en exakt likadan dag ska infalla sex-sju timmar senare. Vad hände med "undra vad idag har att erbjuda?" på morgonen när klockan ringer?

Idag såg jag någon i en spegel på lunchrasten och undrade vem sjutton den där korta, bleka, vardagliga, glasögonormen som stirrade på mig egentligen var. Det tål att tänkas på.