Miljoner ord försvinner ner i förrgårs svarta hål.

Det är snöstorm och egentligen fantastiskt, underbart mysigt. Befinner mig mitt emellan två jobbpass och försöker att samla tankarna lite. Det går sådär. Antingen så virvlar de runt, flyger fritt och lever loppan eller så krockar de med varandra, ändrar riktning och form eller så landar de på något fluffigt och mjukt så att de får chilla ett tag. Efter det så blir de antingen tillplattade av något stort och mörk och tungt, smälter ned i något avlopp och glöms bort i vad som kan liknas vid en evighet eller så börjar de samarbeta vilket förhoppningsvis kan komma att leda till något stort och fint och everlasting. Oj vad jag svamlar. Men kort och gott så hoppar jag vilt mellan faktisk ordning, inbillad sturktur och ren elvispröra. Just nu håller tankarna en seriös överläggning där de brottas om huruvida jag ska springa ut i vinterkaoset och andas lite friskt luft samt eventuellt tillverka en fin snöängel. Men det är ju en världslig sak.

Dagen tillägnas för övrigt termobyxor och kent och röda tulpaner.


det går utför

Så var det tisdag. När man, som jag, jobbar ytterst oregelbundet tappar man lite kollen på allt vad veckodagar heter. Fast idag är jag bombsäker på att det är tisdag. För det är Desperate housewives på teve. Nu, på kanal5. Jag spelar in det. Och sen är det Cougar town. (Yep, det spelas också in.)

Det finns en i min familj som ibland påpekar att varje människa kan välja vilken typ av person han/hon vill bli. Det finns två kategorier här. Antingen så blir man en intellektuell typ som läser ledaren i morgontidningen varje dag, en som föredrar P1 framför P3, en som sätter full pott på orddelen på högskoleprovet. Eller, så blir man en kanal5-människa. Han lägger inga värderingar i detta uttalande. Men fan, jag är en kanal5-människa. Det är inget jag spaltar upp i meritförteckningen på mitt cv direkt. Vissa saker bara utvecklas till något onödigt, innan man hinner reagera. När började jag följa Svenska New York-fruar liksom? (Nej, jag vet att det programmet inte sänds på femman, men det räknas ändå in i kategorin över onödiga, icke allmänbildande teveprogram.)

Det är inte så att jag ogillar att lusläsa morgontidningen. Det är bara det att jag, av någon outgrundlig anledning, gör det alltför sällan. Så IQ fiskmås, wait for me! I'm coming! Deprimerande. Egentligen skulle jag klottra ner lite höstfunderingar ikväll. Men vi tar det nästa gång. Desperate housewives är inspelat och nu tänker jag sätta mig och fördummas.

RSS 2.0