- HEJ, (varför ändra på ett vinnande koncept egentligen) och hemskt mycket välkommen till det här som jag inbillar mig ska bli en sådan där liten blogg.  ”Nämen redan Linnea, bra jobbat!” tänker ni och ja okej, jag kanske är lite efter sådär men, bättre sent än aldrig. Eller?

Egentligen har jag aldrig känt något större behov av att ha en egen blogg. Oerhört attraherande inledning, tack jag vet. Men det är läskigt det här! Nytt, spännande, främmande, grönt. Det var så sent som i förrgår som jag, sittandes på sjuans spårvagn mot Bergsjön, kände en känsla av att vilja skriva någonting. Möjligt att den matematik och fysik som jag ägnat mig åt det senaste halvåret nu fungerar som någon slags katalysator. Jag kände liksom en saknad att vara kreativ, att producera något eget. Komma på något nytt! För jag lovar, det är ingen idé att försöka hitta på några nya formler för integralberäkning eller få för sig att ändra lite på Newton’s andra lag..

Så när jag kom hem senare samma dag satte jag mig vid datorn. Fylld av förväntan la jag pekfingertopparna på f och j och… - INGENTING! Vet inte exakt vad jag hade väntat mig men inte fick jag ur mig någon klatschig förstatext i alla fall. Då var jag, milt uttryckt, övertygad om att det var då rakt inte en blogg som skulle råda bot på min längtan efter att få vara kreativ.

Trots mitt misslyckade förstaförsök så sitter jag här igen. Andra gången gillt. Så förbenat svårt kan det ju inte vara! Fast jag måste erkänna att jag just ägnat orimligt många minuter på att försöka skapa en såndär fin ”header” som gud och alla människor tycks ha. Och nej, som du ser om du flyttar blicken sisådär 9 cm rakt uppåt, så lyckades jag inte. Men jah äh intä bitter! En vacker dag kanske det dyker upp en praktfull design här på bloggen. "här på bloggen" - skrivet av den sedan 15 minuter gamla bloggaren..!

Okej, nu har jag hoppat. Härmed förklarar jag linneagimbringer.blogg.se öppnad!